Ny bok om estlandssvenskans språkstruktur
I dagarna kom en ny volym i serien Göteborgsstudier i nordisk språkvetenskap. Estlandssvenskans språkstruktur är en projektpublikation där Maia Andréasson, Eva Liina Asu, Otto Ewald, Henrik Rosenkvist, Susanne Schötz och Ida Västerdal presenterar studier som har gjorts inom ramen för projektet med samma namn.
Från medeltiden fram till andra världskriget var en del av Estlands kustlandskap befolkat av svenskar som talade en särpräglad östsvensk språkvarietet: estlandssvenska. I likhet med andra perifera varieteter av svenska har estlandssvenskan behållit flera fornsvenska språkdrag, men också en hel del språkliga innovationer har uppstått under seklernas gång. Efter estlandssvenskarnas flykt till Sverige 1943–1944 har estlandssvenskan dock inte traderats till yngre talare.
Under perioden 2013–2017 har de estlandssvenska dialekternas fonetik, morfologi och syntax studerats inom ramen för projektet Estlandssvenskans språkstruktur. Boken presenterar resultaten av studierna samtidigt som den även ger en bakgrund till estlandssvenska och dess fyra huvuddialekter. Fem kapitel berör fonetiska drag, två kapitel har ett morfologiskt perspektiv, och två kapitel behandlar delar av syntaxen.